Okej, jag har nog föööör mkt saker på en och samma gång! Detta går inte! Överallt ligger det kläder, skor, väskor, smycken, mensprylar, bananskal, sladdar m.m. och när jag väl drar tag i mig själv för att gå och röja upp så ser det likadant ut dagene fter! Tycker synd om Simon men som sagt, jag kommer med ett bagage och det ser inte ut att lämna oss!

Det är väl också något som är störrigt?
Man träffar en ny och är sååååå rädd för att denna person ska få reda på sin allra innersta hemlighet eller ett gammalt rykte som dött ut men kan lika gärna bli lika aktuellt igen på en sekund. Att någon öppnar sin käft och förklarar en händelse ur ett helt annat perspektiv än vad man själv ser det som, hur det ligger till och denna person bara kommer fram till en och konfronterar en och tror inte på vad man säger. Hur allting bara kan falla pga något som hänt i ens förra liv?
När jag träffade Simon var det lite såhär. Jag sa till han i början att jag inte tänker berätta någonting som hänt mig innan då jag har haft det väldigt, väldigt brakigt och strul med rykten hit och dit och jag har haft det svårt med en viss person vars namn jag inte skriver ut här som gått fram&tillbaka och det har tagit något så otroligt mycket på mig att jag inte ville prata med Simon om detta förrutom att jag kanske svarar på någon fråga han har men inte alltid säkert.
Nu har jag ju självklart reglar på tyglarna lite men är ändå lite smårädd att något som hänt för ett år sen eller så kommer fram. Något som man skäms för och önskas få ogjort.
Men nu är det ju inte så det ligger till. Man kan inte tänka "nej men om jag gör detta nu, vad ska då mina framtida barn tro om mig när de får höra det här?" eller "nej han vill inte vara med mig om han hör detta så jag kan lika bra göra slut nu". För tänker man så hela tiden då vågar man ju fasen aldrig göra någonting i sitt liv. Inte våga ta för sig. Klart att man kan ångra vissa saker man genomgått och gjort men utan den situationen så lär man ju sig ingenting av det, eller hur? Man lär sig av sina misstag och om nu ens pojkvän får höra om ett rykte och dumpar dig för detta då är det nog lika bra för kan inte en kille ta en som man är(med eller utan bagage) så är det nog ingen kille för dig.
Igår tog jag över mitt kakfat som jag använder som smyckehållare och glömde då lämna min förra förlovningsring kvar hos pappa och hitta en ask jag kunde lägga den i (kanske inte så trevligt för Simon om jag har den liggandes framme) och det sa jag till Simon och han höll med men jag tänker inte göra mig av med något sånt som ändå varit stort för en, för när man sen är gammal o börjat tappat minnet så är det väl ändå lite kul med några såna minnen som gjort en glad(även om vissa saker gick i stupet) men jag tycker att den ligger där så fin i lilla asken och där kan den stanna, haha! Jag hade väl också blivit lite småsur om Simon haft en ring framliggandes men han kommer ju också med ett bagage(även om han inte varit förlovad eller något i den stilen) och det är nog det vi tjejer glömmer oftast det. Ingen är perfekt! :)

Sen får man tänka såhär; hade jag inte gjort vissa saker så hade jag aldrig träffat min man! Älskling, om du läser detta så ville jag bara säga att jag älskar dig mycket mycket myyycket mer än vad jag visar vissa(de flesta) dagarna men du är alltid där för mig, stöttar mig i vått och torrt och såfort det hänt något som gjort mig ledsen så är du där och tröstar mig redan innan jag börjat grina. Jag älskar dig!