Något som jag har tänkt på dom senaste åren är:
Får man lov att skryta?

Jag är jävligt glad att jag gör något såhär stort som med bilen. Att jag köper en bil. En skitsnygg bil och bäst av allt, jag köper den med Simon! Vi har lånat bilen idag och imorgon så såklart har jag åkt runt i den för att köra in den och vänja mig, när jag varit ute ett tag ville jag inte hem för vad skulle jag göra hemma? Men jag hade en känsla att om jag ringde en vän och kör dit med bilen, vad blir reaktionen? Bra eller dålig? Jag hade ju förväntat mig dålig men jag trodde aldrig att jag skulle få den reaktionen också? Får man inte skylta upp med något man är stolt över? Varför blir det så? Avundsjuka? Eller bara ...vad? Har inte ens ord för det? Katig?

Och vad gör man åt saken? Hör man av vad som händer och varför man får denna "dåliga rekationen" eller låter man det vara? Känns som jag låtit det vara ett tag nu och något jag lärt mig den senaste månaden är att om det är något som stör en så varför tar man inte det med personen i fråga?
Som jag och Anna, vi kom överrens om att är det något så ringer vi varandra eller ses istället för msn, sms eller facebook! Det funka och vi uppskattade det. Såhär är det med Josefin också, och så vill jag ha med mina andra vänner också. Felicia verkade totalt förstå detta och när vi bråka för ett litet tag sedan rignde hon mig dagen efter och prata med mig! Hur skönt som helst så varför kan man inte göra det med vissa andra vänner?

Så dom som läser min blogg så försök förstå varför jag någon vacker dag helt plöstligt ringer eller dyker upp för att diskutera saker som hänt/sagts!
Är detta fel av mig? Isåfall skiter jag i vad ni tycker för vill ni inte ha en vän som försöker vara ärlig så screw you :)