Det här med att flytta hemifrån är nog det skrämmaste jag någonsin gjort!
Tänk att aldrig mer får säga "jag bor hemma hos mamma&pappa?".
När man bor hemma är det en helt annan sak för då tänker man bara "ååh vad skönt det hade varit med ett eget ställe så man kan få vara ifreeeed!" men när man väl är på den vägen så blir man väldigt skrämd.
När jag är här i Simons lägenhet är det skönt, avslappnat och eftersom jag var här rätt så mycket innan vi bestämde att jag skulle flytta in så känns det normalt. Men om jag är hos mamma en dag och varit där några timmar och sen plötsligt sitter man i bilen på väg till Simons lägenhet för att jag var trött och ska sova.. det har jag nog upptäckt nu att såhär brukar det inte vara?, Varför skulle jag inte sova hos mamma som jag inte gjort på typ 11dagar? Blir faktiskt skrämd av tanken att om nu det funkar att bo här i 3månader som gör att jag inte kommer bo hemma och undrar nu hur jag kommer ta det?

Visst, jag kommer att flytta hemifrån förr eller senare och mamma och pappa har nog haft i tanken att "snart kommer det hända där hon flyttar in". Det kan nog vara nyttigt för mig, jag som kan vara väldigt slarvig med pengar kommer nog få mig en tankeställare om vad som är viktigt att köpa eller inte köpa. Men frågan är, kommer jag vilja ha ett eget ställe som min mamma säger nog kan vara bra att ha så man lär sig lite eller kommer jag vilja skaffa ny lägenhet ihop med Simon?
Men klart man vill ha sitt eget lilla bo att inreda exakt så som man vill och ingen annan kan säga emot, fast jag har en rätt så stor del i inredningen här hemma så det borde jämna ut sig så att jag känner mig lite "hemma" men man känner sig inte så fri i att kunna göra lite som man vill. Men dessutom vet jag att jag har varken tillgång eller ekonomi till att kunna ha eget och göra vad jag vill och dessutom kan det vara en bra upplevelse att känna "halvt" på hur det är att ha lägenhet! Och om jag och Simon nu ska skaffa annat så att det blir "vår" lägenhet så är det väl itne lönt att köpa massa nu, speciellt inte när jag inte har pengar! :P
Alla säger åt mig att det kan vara en bra upplevelse och att jag kommer att vänja mig till det bättre och det stämmer säkert, att det bara är skrämmande i början och blir bättre. Men jag har ju alltid kvar mina rum där hemma hos mamma&pappa och känner jag att jag inte är redo att lämna mitt boende så får jag väl flytta hem igen.
Känner på mig att jag bara för ta en dag i taget och klura ut svaret på mina frågor när det är dags.

Med sammanfattning så ska denna texten bara få mig att överväga vissa saker som egentligen är nonsens men det kan ju vara värt att tänka på. Och att jag är förvirrad men ändå har en glad och positiv spänning inom mig!