lånat av stayfit magazine

Jag brukar då och då gå in på dess hemsida och jag kunde inte sagt det bättre själv till varför man "tror" att man är sötsugen och måste ha socker när man känner ett "tryck", varsegoda och läs!

"När du har cravings efter någonting, är det enda sättet att få cravinget att försvinna att äta just det du längtar efter. Eller hur? När du vill ha godis, så behöver du godis. Det är det enda sättet för att få själva tvångstanken som förföljer dig att försvinna. Känner du igen dig? Jag vet exakt hur det känns eftersom att jag själv har varit beroende utav socker. Jag brukade tro att jag "behövde" ha någon form av sött varje gång jag fick cravings, för jag var ju så himla sugen. Ju oftare jag lyssnade och åt, desto oftare fick jag återsug efter mer eller något helt annat. Min kropp efterfrågade det och jag tillät mig att bli lurad av kroppens egen försvarsmekanism: Överlevnad.

Genom att inse faktumet och slutligen lyckas bryta detta mönster så har jag lärt mig en hel del om cravings och vad de faktiskt betyder. Att man upplever dessa cravings beror på att din kropp är väldigt förvirrad. Du tror att din kropp vill ha ex. godis, när den i själva verket försöker säga någonting till dig. När din kropp är i obalans och inte har de vitaminer och mineraler den behöver så sänder den ut en stark signal som försöker få dig att äta någonting. "Ät nu! Ät nu! För jag behöver ett visst näringsämne "X" för att fungera som jag ska!" Och i samma stund upplever du en känsla av att du behöver äta någonting. För faktumet att du faktiskt äter någonting, ökar chansen markant till att du faktiskt får i dig detta näringsämnet, mot om du inte skulle göra det.

Så din kropp talar om för dig: "Jag behöver det här, jag behöver näring, så du måste äta!" Du tror att du vill ha godis, chips, eller kanske pommes? Varför hjärnan gör en association till just detta livsmedlet är troligen för att du såg en viss reklam på tvn, gick förbi godishyllan i affären då du var hungrig, eller kände doften utav det när du gick förbi en restaurang tidigare idag. Så från det att kroppen skickar ut signalen att du behöver en viss typ av vitamin eller mineral sker det en slags misskommunikation till det att signalen omvandlas till en tanke i ditt huvud.

"Jag vill ha X". Vad som händer är att du troligen går och äter den där pommesen, godiset eller chipsen för du tror att det är vad du vill ha. Kanske blir du helt tillfredställd av det du precis åt och cravingsen försvinner. Eller så börjar du känna ett begär efter något annat efter en stund. Inträffar detta beror det helt enkelt på att det du precis åt inte gav kroppen det den behövde. Så du äter nästa sak du har cravings efter, för du tror att Det är vad du vill ha.

Det finns dock ett sätt att vända den här processen. Och det är att sluta äta skräpet och istället börja äta naturlig hälsosam mat. Snacks innehåller massor med tillsatser och kemikalier och väldigt lite näring om ens någon över huvud taget. Du kan bokstavligen vara proppmätt och svälta rent näringsmässigt samtidigt. Du är proppmätt på kemikalier och tillsatser, samtidigt som din kropp lider av näringsbrist. Det är väl inte så konstigt att din kropp talar om för dig att du behöver äta hela tiden?

När du börjar äta naturlig, näringsrik mat och din kropp får vad den behöver försvinner begäret efter snacks och snabbmat. Du får inte överväldigande cravings efter godis, läsk, pommes, chips etc. Det hela sitter också väldigt mycket i psyket. Du tror att du vill ha det, när det din kropp i själva verket vill ha/behöver är näring. Genom att bara vända din diet till naturlig och näringsrik mat så kommer du märka att din kropp inte efterfrågar dålig mat längre. Det kan tyckas vara rena miraklet, när det i själva verket är helt naturligt för din kropp. När du äter som du är skapad att äta behöver den inte sända ut dessa starka signaler. Du kommer att känna dig som det är meningen att du ska känna dig. Och må fantastiskt. Tar du inte hand om dig själv så kommer inte din kropp heller att göra det."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0