Tror jag precis har insett att jag ljugit för mig själv. Ljugit för mitt psyke.
har använt mensvärken och tröttheten som något sjukt och inte kunnat gå till jobbet med.
dessa senaste dagarna har jag nog inte mått så bra, jag är så trött på alla kommentarer jag får.
missförstå mig inte helt nu, jag är väldigt tacksam för hela upplevelsen och allt jag fått men..
när man får kommentarer som
- du ser ut som en fet ost
- ska du äta allt det, du äter ju hela tiden!?
- cia, varför är du trött, vad har Simon gjort med dig inatt, haa?;) (kallar på simon) ey Simon, vad har du gjort med henne, hon e heelt slut ju!
- nej vi har inte kläder i din stora stlk.
- du ser inte fräsch ut till detta jobb. (nehe menar du? prova på att komma från ett vinterland och ska jobba i 491885718grader varmare?!)

detta är ett par kommentarer jag får när jag jobbar och jag vet ärligt talat inte varför jag inte sagt ngt till mina chefer. för det är nog exakt detta som gjort mig "sjuk". inte mensvärken som var i början, utan dessa kommentarer.
jag äter inte, jag sover hela dagarna, jag går inte ut för lite frisk luft, jag rör inte på mig. jag dricker knappt. jag mår nog helt enkelt inte bra just nu. jag kan inte slappna av och lägga framtiden åt sidan.
Kan tänka mig att ni läser detta och tänker "fan skärp dig, du e i Thailand och vi i iskalla Sverige!" men just nu handlar det inte om grader på värmen.. det handlar om att bli respekterad, vilket det är tydliga skillnader på om man är här som turist i 2veckor eller bor här i 3.5..sorligt men tyvärr så upplever jag det såhär just nu.
Man hör när någon pratar om en. Bara förra veckan satt jag i köket och förberedde för lunchen och torka alla miljontals glas som skulle ut en kvart senare(det fanns inget att göra, lite gäster), ser hur en servitris och chefen för dagen kommer in, han kollar på mig, säger något på thai och så hör man självklart sitt namn i och den irriterande tonen på meningarna han säger. När han sen gick så sa jag till servitrisen "han låter arg" och hon svarar inte. Precis då kommer det en annan servitris som överhört det hela och kommer upp till mig och säger "oroa dig inte cecilia=)" ungefär som att hon menade "oroa dig inte, han vill slå dig men kommer nog inte göra=)".
Fast det är ett heeelt annat språk som låter påhittat i mina öron så är det så otrligt störrigt när man hur tonen på när dom pratar om när ens namn nämns.
Detta har jag egentligen fått lära mig innan då jag jobba på Simons i somras i Ängelholm, min mamma hade jobbat där några somrar innan men just denna sommaren jobba bara jag där och jag fick lära mig innan att jag kommer få kommentarer och det fick jag, men jag la det åt sidan. Men när man befinner sig i ett land man trodde skulle kyssa ens rumpskinkor men visar sig vara ett helt annat ansikte har det gjort mig så extremt deppig. Ångestfull.
Jag kommer till jobb, gör mitt jobb och det jag fått ansvar för, gör det jag ser och vet att jag kan. Vad har dom för rätt att hålla på med mig? vad gör jag för fel om jag sitter och putsar 1000glas när det ändå inte finns gäster att välkomna, dukas upp nya bord osv. då kan jag väl lika gärna förbereda skiten?!

Jag vill inte väckas till någon väckarklocka och tänka på vilka kommentarer jag får idag om jag har ett ynka hårstrå fel.
Jag vill åka billiga tuktuks, shoppar tills jag stupar, ligga på stranden hur fan länge jag vill med en iskall cola i handen, bränna och få färg i ansiktet samtidigt som jag får en billig pedikyr av strandsäljarna, dricka goa drinkar, se templena och Big Budda. Inte behöva tänka på om jag kommer kunna knäppa shortsen jag hitta billigt på marknaden med skratt i bakgrunden.
Inte vilja vakna upp med en klump i halsen om hur håret ser ut, är det tillräckligt torrt, tillräckligt rakt? är det något hårstrå som sticker ut längre än något annat? Oh nej, ligger den ögonfransen fel?! Och sen ändå veta att såfort man kommer ut svettas man sönder allt man försökt fixa i håret och sminket ändå rinner av och man får börja om igen utan samma lyckade resultat och man får kommentarerna.
Dom verkar inte förstå att jag inte är "deras sorts". Jag har inte skinnet och kroppen att kunna jobba och se normalt kall ut i denna värmen.Jag vet om att jag svettas, det är inget dom behöver påminna mig när jag ändå får svettdroppar i floder.

För att iallafall lägga ett gott ord kan jag säga att som turist som stannar i 2veckor är Thailand perfekt. Men det jag har skrivit om handlar både om där jag bor, jobbar, shoppar, handlar mat osv och inte bara jobbet. Dewa är jättebra att ta hand om sina gäster, mycket vackert hotell och plats dom hamnat på då man inte ser ett sådant ställe i Thailand, bra ägare, hjälpsamma osv. menjag vill inte behöva gå till jobbet med frågan "vad kommer jag få höra idag då?" i huvudet.
Jag är en sån person som vill trivas med mitt jobb och inte göra något "bara för pengarnas skull". Jag gillar inte det uttrycket. Trivs jag inte med jobbet går jag vidare även fast jag skulle kunna behöva pengarna just då.
Men det kanske är just därför som jag inte sagt något till min ena chef, just bara för att jag bara skulle jobba där i 2månader och inte orkar göra upp något kalabalik, och just bara låta mig vara en sån person som tänker "bara för pengarnas skull".