Tårar rinner, magen rullar ihop sig, ingen förstår, jag får inte ut orden, får inte ut känslorna och blir allmänt strypt av mig själv.

Känns som jag bara gråtit idag, det har bara runnit och runnit och runnit och jag har inte haft nån energi kvar. Jag ville bara krypa ner under täcket och inte vakna på flera timmar, men då sa ett jobbpass till att hindra mina planer.
Har skrivit ut på facebook att jag inte tänker svara på sms, samtal eller något sålänge jag inte tar kontakt med dom jag vill prata med. Just nu känns det bara som att jag verkligen får tänka ut vilka som är där för mig och inte för det jag har runt mig.
uffh fy. nej London blir rehab för mig.

Orkar inte bry mig, ostbågarna ligger bredvid mig, en iskall cola står på nattbordet och jag har Hollywoodfruar på TVn, hon Gunilla är väl den pinsammaste nånsin! "Det är bra att du spyr så att du får upp allt slem i halsen så du kan sjunga på audition! Det är Gud som gör att du kräks". Nej ta mig baklänges på en tallgren på norrlänska säger jag bara!



ostbågarna säger "eat me" och hoppa runt och snurra